Ingress: På Nässjö Konsthall visas nu konstnären Stefan Ottos utställning " Traumwunsch2". Den utgår från en skrämmande upptäckt som Otto gjorde i sin egen familjehistoria. Att hans tyska morfar under andra världskriget var övertygad nationalsocialist.
Bildtext: Utställningens huvudverk "Descent" (2015) består av en lång filmsekvens, som visar ett odefinierat stadslandskap i förfall. En gestaltning av ett samhälle som brast, en familjemedlem som visade sig vara något annat än man kunde tro.
Mörka minnen efter en morfar
Konstnären Stefan Otto har under 2000-talet rönt en del uppmärksamhet, inte minst för sina grepp att i bild åskådliggöra människans minne. Hans verk har visats på separatutställningar på åtskilliga platser i Norden. Nu har turen kommit till Nässjö konsthall med utställningen "Traumwunsch2"
Utställningen är en mix av flera konstformer: film, måleri, fotocollage och konventionellt amatörfoto, samt poesi. Det är förutom Stefan Otto hans numera avlidne morfar Herrman Seichter som skapat de olika verken. Att namnet "Traumwunsch" (önskedröm) dekorerats med en liten tvåa betyder inte att det här är en andra del av utställningen. Däremot är den en något annorlunda version av den "Traumwunsch som ställdes ut första gången under förra året.
Sett till omfånget är det en tämligen oansenlig utställning. Herrmann Seichters semesterfoton från 1960-talet, som Otto målat över - med plexiglas emellan för att inte förstöra ursprungen - har dessutom hamnat i en vrå bakom skärmarna innanför ett fönster mot parken. Den som har något ärende i snön därute kan ha turen att få skåda också denna del av utställningen. I dessa bilder visar Otto prov på tekniken att växla mellan skikt och att därigenom laborera med minnet. Det övermålade motivet intar ett förgånget och personligt perspektiv förknippat med morfaderns värderingar vid tiden för fotots tillkomst. När ingen längre har något minne av det som berättigade just det eller det fotot saknar perspektivet värde i en ny tid, eller - i bästa fall - kan det låta tillägna sig ett reproducerat värde av ett eller annat slag. Man kan alltid roa sig med att dryfta huruvida det finns något objektivt "sant" minne, något slags minnets "tinget-i-sig" oberoende av vår bristande förmåga att fånga det. Olika konstyttringar har gjort goda försök att identifiera ochförmedla den ihågkomna företeelsen, som Proust suggestivt framkallade lukt- och smakförnimmelser inom skönlitteraturen.
Om Stefan Otto med sina innersta skikt visar ett mer opåverkat ursprung har de yttre skikten ett "modernare" mer aktualiserat drag. Det innersta, bortersta är gärna en aning mystiskt, inte helt pålitligt eller ens begripligt. Det finns en alldeles särskild anledning till denna utställnings tillblivelse. För ett par år sedan upptäckte Stefan Otto bland papper, fotografier och brev uppgifter att morfadern hade varit övertygad nazist under andra världskriget. Utställningen är ett sätt för Stefan Otto att bearbeta denna chockartade upptäckt. Det finns ingentingi Herrmann Seichters kvarlåtenskap som accosierar till vad man vanligen förknippar med nazisterna. imperialism, judefientlighet, rashygien, allmänt förakt för svaghet. Men det finns heller ingen tendens till avbön. Herrmann Seichter var en stolt tysk. Han var krigsplacerad som behjälplig med oljetransport nära Bukarest, men han tycks aldrig ha deltagit i strid.
På central plats i den spartanska utställningsmiljön finns en Europakarta. Där har man ritat in morfaderns långa väg till fots, från södra Rumänien till Stockholm 1945 till 1948. Fotografierna från krigstiden kunde vara hämtade från vilket familjealbum som helst, militärerna liknar svenska beredskapssoldater. Det mest fängslande inslaget är utan tvekan en film med titeln " Descent", där kameran rör sig sakta längs grå betongväggar på färglösa bakgårdar och i annan förfallen stadsmiljö, allt till entonig orgelmusik.
Små bollar av moln faller, upplöses, ryker. Där fönstren inte är igenbommade anas inomhus samma substanslösa, brinnande dunbollar. Filmen är en teknisk fyndighet, skapad med hjälp av ett akvarium. Inget mänskligt liv står att finna i denna stad. Den tycks övergiven av allt liv, av duvor, råttor. Det tycks inte ens växa gräs kring dessa ogästvänliga exteriörer.
Sten Hjalmarsson
